Det nya hbtqi-hatet på våra gator

»Jag trodde aldrig att leoparderna skulle äta mitt ansikte, gråter kvinnan som röstade på Leoparder som äter folks ansikten-partiet«. Författaren Adrian Botts tweet från 2015 har fått ett eget liv under de 11 år som gått sedan dess. År då många fascister har visat sig vara just fascister, med allt vad det innebär.

Det är en varm natt och jag lämnar en lägenhet på Södermalm för att gå mot baten Side Track som ligger några kvarter bort. Jag är klädd i lädershorts, läderväst, läderhalsband, linne och kängor, även mitt sällskap är klädda i läder. När vi lämnar porten går ett sommarklätt grabbgäng förbi, »nej men vilka snygga outfits, grabbar«, säger en av dem med prövande hånfull ton, jag säger »tack!«, på ett förhoppningsvis tillräcklig aggressivt sätt att markera att samtalet slutar där. Det gör det.

»De som är synligast: furries, läderbögar och -flator, trans- och queerpersoner, är alltid de som blir mest utsatta när det gäller gatutrakasserier.«

När vi når fram till uteserveringen möter jag för första gången Eric Nilsson, en skribentkollega och aktivist, tillika medarrangör av Black Weekend Stockholm. Han berättar lite om hur kvällen har varit och om reaktionerna bland förbipasserande kring det läderklädda sällskapet på uteserveringen på Wollmar Yxkullsgatan. Senare skriver han en debattartikel om det i Aftonbladet: »Hur många kön finns det? Jävla faggots!«, »fucking bögar«, »Nu borde man släppa en bomb så vi blir av med dem«.

Det har hänt något i Sverige. Det orkestrerade transhatet, som strömmat in i landets ytterhöger från källor som amerikanska konservativa organisationer, brittisk media och populistiska politiker – har öppnat för andra typer av öppen antagonism mot hbtqi-samhället. De som är synligast: furries, läderbögar och -flator, trans- och queerpersoner som inte enkelt går att könsbestämma, är alltid de som blir mest utsatta när det gäller gatutrakasserier.

I slutet av augusti blev det en nyhet när Milo Yiannopoulos utvisades från USA, tillbaka till England. Milo slog igenom som »kontroversiell debattör« (eller liknande eufemism för högerextremistiskt rövhuvud) och öppet gay i mitten av 2010-talet, med åsikter som »transpersoner är sinnessjuka« och »Trump är daddy«.

»I juli 2016 blev Milo Yiannopoulos bannlyst från plattformen Twitter för att ha bussat en rasistisk mobb mot skådespelerskan Leslie Jones.«

I juli 2016 blev han bannlyst från plattformen Twitter för att ha bussat en rasistisk mobb mot skådespelerskan Leslie Jones. (För yngre läsare kanske jag bör förklara att det här utspelade sig under tiden då rasistiska trakasserier fortfarande ansågs vara något negativt.)

Under samma tid, ungefär ett år efter »Leoparder som äter folks ansikten«-tweeten så bjöd svenska Moderaternas hbtq-förbund Öppna Moderater in Milo Yiannopoulos till ett evenemang i samband med Stockholm Pride – men avbokade senare efter kritik från bland annat RFSL.

Efter att Yiannopoulos framgångsrika karriär inom högerextrem media fick ett abrupt slut när han talat positivt om relationer mellan 13-åriga pojkar och vuxna män, så har han försökt bygga om sitt varumärke genom att arbeta med Republikanen Marjorie Taylor Greene, och nu senast med Ye, tidigare känd som Kanye West. Förra året twittrade Yiannopoulos: »Det är en sak vi måste kräva att den här administrationen levererar. Vi måste deportera miljoner och åter miljoner människor. Utan det, betyder ingenting någonting.«

Tillbaka till Stockholm. Efter Stockholms Prideparad sprids bilder på pups, läderbögar och transpersoner i högerextrema hetsmedier och sociala medier. I samma veva gör en bög med influencer-ambitioner content av det på Tiktok. Medan influencern sminkar sig berättar han att han »ställer in Pride« på grund av lädermän, folk som söker gruppsex och folk som tar droger: »Det [Pride] är alltså inte ett tillfälle för dig och din pojkvän att hitta en person att ha sex med. Och det är alltså inte ett tillfälle för dig som vuxen man att klä ut dig till hundvalp med koppel, mask, och läderkorsett och gå längs Stockholms gator och torg och visa upp dina sexuella fetischer framför barn.

Det är liksom inte därför vi har Pride«, konstaterar sminkmannen, som att det är han som har uppfunnit Pride, häromåret. Som att män som sminkar sig aldrig haft fetischistiska undertoner eller varit kontroversiella utanför queervärlden. Som om nazisterna kanske har lite rätt ändå.

»Kanske blir just din make-up tutorial den sluss som den högerextrema kampanjen.«

Idén om att man med gott uppsåt kan närma sig nazisternas problemformuleringar runt den queera offentligheten är dock farligare än någonsin. Offentligheten är otrygg för väldigt många queers. Din hot take inspirerar kanske en misshandel, eller ger någon idén om att de har frikort att ifrågasätta en av dina queera kamraters rätt att vara någonstans. Kanske blir just din make-up tutorial den sluss som den högerextrema kampanjen behöver för att leta sig in i politiken hos ett av våra riksdagspartier.

Milo Yiannopoulos utvisades i slutet av augusti, han greps av ICE eftersom han hade vistats i USA på ett visum som löpte ut 2019, men stannat kvar i landet. En av hans högerextrema influencer-rivaler, Laura Loomer, säger sig vara den som orkestrerat hans utvisning. I en intervju med journalisten Piers Morgan berättar Milo, som tidigare tweetat att ICE-agenter förtjänar full immunitet, att det gör ondare att bli arresterad än vad det ser ut på tv, och att han varit livrädd. Att han skäms för att han röstat på Trump.

Jag trodde aldrig att leoparderna skulle äta upp mitt ansikte.

Text Tomas Hemstad