I gruppen finns stödet
Våldtäkten i Bjästa, där en ung tjej våldtogs på en toalett och omgivningen tog killen i försvar, väckte starka känslor i Sverige. Men på Team för våldtagna är det vardag.
– Många har tappat förtroendet för vuxenvärlden, säger Olga Persson, ansvarig för en ovanlig satsning på gruppterapi för drabbade.
Läs ett utdrag ur texten här:
I våras gick debatten het kring våldtäkten i Bjästa, där SVT:s Uppdrag granskning berättade om hur en 14-årig flicka våldtogs och fick klä skott för uppfattningen att »en populär äldre kille« inte kan våldta. Killen erkände och dömdes, men på internet kallades flickan hora, vännerna vände sig emot henne och lokalsamhället stöttade våldtäktsmannen. På Facebook startade en aktionsgrupp där 4000 vill fria pojken.
– Tyvärr är det som hände i Bjästa en schablonbild av något vi möter varje dag. Det händer i de flesta skolor. Vi har flera exempel där det skett övergrepp där förövaren hyllats och tjejen fått »horstämpel«, säger Olga Persson ansvarig för stödverksamheten på Team för våldtagna kvinnor, i Stockholm, som är ett samverkansprojekt mellan Kriscentrum för Kvinnor och Alla Kvinnors Hus.
Teamet var först i Sverige med att erbjuda gruppterapi kring våldtäkter, en metod som visat sig framgångsrik, men som än så länge bara finns på några få platser.
– De som kommer hit är ofta flickor och kvinnor från Stockholmsområdet mellan 15 och 20 år, men teamet tar emot kvinnor i alla åldrar. När det handlar om unga tjejer har de ofta tappat förtroendet för vuxenvärlden. De kan ha varit hos en skolkurator, socialtjänsten eller psykolog för att få stöd – men känner sig svikna och inte sedda.
– Många har också upplevt laddade reaktioner från anhöriga. De har blivit misstrodda, skam- och skuldbelagda, säger Olga.
Andra kommer hit för att deras föräldrar blivit oroliga och kontaktat teamet. Den utsatta tjejens anhöriga kan drabbas av känslor som är svåra att bearbeta, som »får man bli arg?«, en partner kan undra »kan man vilja ha sex med en som våldtagits?«
– En förälder eller partner är inte alltid det perfekta samtalsstödet, säger Olga Persson.
Den utsatta tjejens anhöriga kan drabbas av känslor som är svåra att bearbeta. En partner kan undra ”kan man vilja ha sex med en som våldtagits”?
Snittåldern för de kvinnor som anmäler våldtäkt i Stockholmsområdet är 19,5 år. De flesta har utsatts för så kallade bekantskapsvåldtäkter, vilket är den typ av våldtäkter där anmälningarna ökar mest, där offret är ytligt bekant med förövaren. Men det är inte ovanligt att kvinnor som kommer till teamet väntat i upp till tio år med att berätta om övergreppet.
På Team för våldtagna har tjejerna, utöver gruppsamtal, möjlighet att få en »yngre« stödperson som lyssnar på dem, vilket för många känns bra. I gruppen träffas deltagarna 10-13 gånger och två ledare lotsar dem igenom olika teman. Det kan handlar om att berätta sin historia, eller ämnen som: Vad gör mig glad/rädd, omgivningens reaktioner, rummet där det hände, vilka har jag inte berättat för, förövaren, om kroppen, mitt liv om fem år, med mera.
Det är viktigt att få möta andra kvinnor som varit med om övergrepp.
– De kanske inte har pratat med någon tidigare, inte haft sex alls, eller haft hur många sexpartners som helst, säger Olga Persson.
Detta är ett utdrag ur texten – läs hela i pappers-Ottar!
Text Ylva Bergman
Bild Nadja Hallström www.nadjahallstrom.com
