Kritiken växer mot könsdysforimottagning i Göteborg
Nu växer kritiken mot mottagningen för könsdysfori Göteborg. Det handlar om att ickebinära, unga och patienter med NPF-diagnoser nekas utredning och vård. Reagerar gör också personal inom psykiatrin på vad de beskriver som brister. Samtidigt utreder DO två anmälningar mot kliniken, och utanför mottagningen pågår en sittstrejk. Mottagningen avfärdar kritiken.
Det är slutet av augusti och fortfarande sommarvarmt när Morwyn le Fay inleder en sittstrejk utanför Könsidentitetsmottagningen i Göteborg (KIM), som tidigare gick under namnet Lundströmmottagningen. Morwyn har en banderoll med en knuten näve i transflaggans färger fastnålad på bröstet. Varje vardag mellan 11 och 13 sitter hon här och planerar att fortsätta till december.
– Det är för att så många nekas utredning och vård här, säger hon.
Som ordförande i nätverket Transhälsoplattformen har Morwyn le Fay samlat in vittnesmål, ett tjugotal sedan november 2025, om nekanden och bristfälligt bemötande från KIM. Men vittnesmål har kommit under flera år. Hon menar att mottagningen nekar patienter vård på oriktiga grunder. Och att det särskilt drabbar vissa grupper.
– Det är ickebinära och de som har andra könsöverskridande identiteter, men också personer med NPF-diagnoser. På senare år har vi dessutom sett alltfler som fått nej för att de är under 25 år.
»Det är ickebinära och de som har andra könsöverskridande identiteter, men också personer med NPF-diagnoser.«
Morwyn le Fay
När vi pratar med Morwyn le Fay är det än så länge ingen från Könsidentitetsmottagningen som kommit fram för att prata.
– Men idag var det en person som kom förbi och berättade om dåligt bemötande. Jag fortsätter att samla in vittnesmål, säger Morwyn le Fay.
Ottar har tidigare uppmärksammat kritik mot mottagningen, som är Västra Götalandsregionens utredningsenhet för könsdysfori. Sedan januari 2024 är viss vård vid könsdysfori så kallad nationell högspecialiserad vård (NHV) och mottagningen i Göteborg är en av tre enheter i hela landet med ansvar för könsdysfori-vården.
I Ottars artikel från juni 2025 uppger flera representanter för patientgruppen att ickebinära regelmässigt nekas utredning och vård på KIM-mottagningen. En av dem är Nina, som i artikeln berättar att hen fick nej till utredning med hänvisning till att det saknas vetenskaplig grund för medicinsk behandling av ickebinära.
I januari 2025 anmälde Nina mottagningen till Diskrimineringsombudsmannen, DO, ett ärende som fortfarande behandlas. Efter beskedet från KIM-mottagningen (som då hette Lundströmmottagningen) sökte sig Nina till Stockholm och mottagningen Anova, där hen godkänts för utredning och står i kö.
Under sommaren 2026 kontaktas vi av en person med liknande erfarenheter som Ninas. Keoni är 23 år och ickebinär. Hen har fått två remisser till KIM nekade.
– I ett av svaren skrev de att min psykiatriska problematik kan påverka upplevelsen av kropp och könstillhörighet. Men min enda psykiatriska problematik är könsdysforin. Det kändes som ett stort »fuck you«.
I samband med en tredje remiss till mottagningen fick Keoni träffa en läkare, som upprepade det Nina hade fått höra om att det saknas vetenskaplig grund för att erbjuda könsbekräftande vård för den som är ickebinär.
– Samtidigt sa hon då att jag kunde ställa mig i kö till utredning, men det kändes meningslöst efter vad hon hade sagt innan. Det känns som om jag måste bli omdefinierad till transkvinna för att få hjälp, säger Keoni.
»Först var jag ledsen. Att få höra att det inte går att få hjälp som ickebinär var förödande. Nu är jag mest arg.«
Keoni
I senare mejlkontakt med personal på mottagningen, som Ottar tagit del av, framgår det tydligt att det inte går att få behandling för att få en kropp som är »mittemellan manlig och kvinnlig« på KIM.
Nu har även Keoni ställt sig i kö till Anova-mottagningen på Karolinska i Stockholm. Väntetiden är nästan fyra år.
– Först var jag ledsen. Att få höra att det inte går att få hjälp som ickebinär var förödande. Nu är jag mest arg för att jag har slösat bort flera år på den här mottagningen.
I likhet med Nina har Keoni också anmält Könsidentitetsmottagningen vid Sahlgrenska i Göteborg till Diskrimineringsombudsmannen, som även i det fallet beslutat att gå vidare med en utredning.
Men bilden av de som nekas vård vid KIM har nu alltså breddats. Kritiken handlar inte bara fortsatt om att ickebinära nekas vård, utan också om två andra grupper: Patienter med NPF-diagnoser och de som är under 25 år. Uppgifterna från Morwyn le Fay och Transhälsoplattformen bekräftas av både RFSL Göteborg och föreningen Transammans, som arbetar för transpersoners rättigheter.
– Vår bedömning är att det har blivit sämre det senaste året och som jag ser det står vi nu vid ett vägskäl, säger Edward Summanen, sakkunnig inom transpersoners hälsa och livsvillkor på föreningen Transammans, och fortsätter:
– Antingen börjar mottagningen i Göteborg följa de riktlinjer som finns eller så behöver Socialstyrelsen dra tillbaka tillståndet för att bedriva nationell högspecialiserad vård.
»Antingen börjar mottagningen i Göteborg följa de riktlinjer som finns eller så behöver Socialstyrelsen dra tillbaka tillståndet.«
Edward Summanen
Transammans har också under det senaste året kontaktats av ett tjugotal personer inom psykiatrivården i Västra Götalandsregionen, som reagerat negativt på hur mottagningen arbetar. En av dem är Klara, som är psykolog på en BUP-mottagning.
– Vi ser till exempel att fler nekas utredning med hänvisning till att det inte funnits en tidig debut, redan vid 2-4-årsåldern. Och då ska man ha uttryckt det tydligt, men som psykolog ställer jag mig frågande till att barn i den åldern har det språket och den förståelsen.
Även NPF-diagnoser och psykisk ohälsa som depression och ångest har i allt högre grad blivit en orsak till nekanden, berättar Klara.
»Mitt förtroende för mottagningen är extremt lågt. Och vi är många som känner vanmakt och oro för patientsäkerheten.«
Klara, psykolog på en BUP-mottagning.
– Vi har fått höra att de helst ser att man är över 25 år för att få en utredning, med förklaringen att det är först då hjärnan är fullt utvecklad. Från KIM:s sida finns det också en skepsis kring om man umgås i hbtq-kretsar, att man blir påverkad av sin omgivning då.
Klara säger att hon ställer sig bakom »ett ordentligt utforskande« som kan ta tid, men beskriver det som ett nålsöga att ta sig vidare till utredning och vård hos KIM i dag, och att många patienter inte tas på allvar.
– Mitt förtroende för mottagningen är extremt lågt. Och vi är många som känner vanmakt och oro för patientsäkerheten.
I Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård vid könsdysfori från 2026 framgår att det inte finns någon grund för att neka den som är ickebinär, under 25 år eller har en NPF-diagnos.
I mejl till Ottar uppger de andra nationella utredningsteamen, Anova i Region Stockholm och Könsidentitetsmottagningen i Region Östergötland att de inte ser några skäl att inte utreda ickebinära, patienter under 25 år eller de med NPF-diagnoser. »Vi ser inte några grunder i Socialstyrelsens riktlinjer för att neka dessa grupper«, skriver Nils Thelin, överläkare vid Könsidentitetsmottagningen i Region Östergötland.
»De nationella riktlinjerna är rekommendationer och inte juridiskt bindande, men ska vara ’normerande’.«
Enhetschefen för KIM, Mia Mark, har tidigare svarat Ottar om kritiken mot att ickebinära nekas vård med att bedömningarna är individuella men att det »till viss del är korrekt« och att det finns en ökad försiktighet med medicinsk behandling vid ickebinär könsidentitet på grund av »det bristfälliga kunskapsläget«.
När vi nu söker Mia Mark för en kommentar om den växande kritiken väljer hon att svara på mejl och menar att det inte sker regelmässiga nekanden av vissa grupper. Hon skriver att de medicinska bedömningarna är individuella och att en lång rad faktorer vägs in, däribland till exempel »uppkomst och utveckling av könsinkongruens och könsdysfori inklusive debutålder, psykisk ohälsa, förekomst av trauma, neuropsykiatriskt tillstånd och psykosocial belastning«. Mia Mark skriver vidare att »allt behöver dessutom ses ur ett utvecklingspsykologiskt perspektiv och att det inte finns en enskild faktor som utgör ett exklusionskriterium för vare sig utredning eller behandling«.
Att det finns åsiktsskillnader kring hur den nationella högspecialiserade vården vid könsdysfori ska bedrivas visar också arbetet med de nationella riktlinjer från Socialstyrelsen som publicerades i februari 2026. Mia Mark lämnade projektledningsgruppen i september 2025 och i ett brev till Socialstyrelsen tar hon bland annat upp att hon inte fick gehör för sina försök att problematisera och diskutera vård till ickebinära, unga vuxna och patienter med NPF-diagnoser. Hon skriver också i brevet att hon inte ställer sig bakom publikationen, de nationella riktlinjerna.
Anders Berg, enhetschef på Socialstyrelsen, konstaterar att avhoppet var »olyckligt«.
– Det försvårar arbetet för en mer enhetlig och jämlik vård.
De nationella riktlinjerna är rekommendationer och inte juridiskt bindande, men ska vara »normerande« och »återspegla den bästa kunskapen«, säger Anders Berg.
– Samtidigt har i stort sett alla som arbetar med den här typen av vård varit involverade och det finns en bred konsensus bakom riktlinjerna.
»I stort sett alla som arbetar med den här typen av vård varit involverade och det finns en bred konsensus bakom riktlinjerna.«
Anders Berg, enhetschef på Socialstyrelsen.
Mia Mark skriver till Ottar att hon deltog i expertgruppen på Socialstyrelsen som representant för Västra Götalandsregionen och att beslutet att lämna gruppen var diskuterat och förankrat med verksamhetschefen. Hon skriver också att: »Västra Götalandsregionen har i både sammanställning av synpunkter från flera olika aktörer och i separata skrivelser lämnat in omfattande kritik mot de nationella riktlinjer som Socialstyrelsen publicerade i februari 2026. Vi inväntar den reviderade versionen och hoppas på en betydande omarbetning«.
Och en uppdaterad version av de nationella riktlinjerna kommer i slutet av året, med hänsyn till synpunkter på den första versionen.
– Den kommer att innehålla en del viktiga förtydliganden utifrån de inspel vi fått, säger Anders Berg, men upprepar att riktlinjerna generellt vilar på »en bred konsensus«.
Han känner till den kritik mot Könsidentitetsmottagningen i Göteborg som Ottar tagit del av.
– Vi för dialog om den här typen av kritik, som vi har fångat upp, och det kommer vi att fortsätta med. Systematiska skillnader i landet gällande tillgång till utredning och vård är alltid allvarligt.
Finns det anledning att se över tillståndet om nationell högspecialiserad vård för KIM?
– Det är inte aktuellt just nu. Generellt gäller att dialog är vägen framåt och vi har en kontinuerlig dialog för att fortsätta komma närmare varandra.
Under hösten 2026 väntar samtidigt arbetet med att ta fram ett gemensamt vårdprogram för de nationella vårdteamen, i syfte att göra vården vid könsdysfori mer jämlik.
– I det fallet kommer vi vara med och stötta från Socialstyrelsen, säger Anders Berg.
Både Nina och Klara heter egentligen något annat. Keoni har valt att medverka utan efternamn.
Text Anna Dahlqvist
