Mänskliga rättigheter – skapade för vita

Att skapa jämlika samhällen och säkerställa mänskliga rättigheter för förtryckta grupper uppfattas bland de som driver dessa frågor som progressivt. Respekt för mänskliga rättigheter ses ofta som en indikation på en fungerande demokrati och står därför högt i kurs bland den västerländska liberalismens förespråkare.

Moderna liberala demokratier har dock konsekvent levererat goda livsförutsättningar och frihet till vissa människor, och förtryck till andra. Somliga anser att själva tanken om mänskliga rättigheter har växt fram inom ramen för system som främjar vithet, stulen rikedom och privat egendom.

Under upplysningstiden uppmuntrades och rättfärdigades slaveri, kolonialism och europeisk imperialism av inflytelserika europeiska tänkare. Några av dessa ses som de mest centrala för uppkomsten, institutionaliseringen och förankringen av rasistiska ideologier i Europa, USA och andra delar av världen. Framstående bland dessa vita heterosexuella cis-män var den brittiske filosofen John Locke.

Dennes samhällskontrakt knöt individualitet och naturrätt till förnuft och privat egendom. Med hänvisning till Guds välsignelse hävdade Locke att alla hade rätt att begagna sig av naturens resurser. Ursprungsfolk som använde sig av naturen på ett hållbart sätt demoniserades; de framställdes av europeiska kolonisatörer som lata och förlegade för att de inte utnyttjade naturen för ekonomisk vinst.

Denna »olydnad« mot den kristna Guden sågs som ett brott mot naturlagar och bevis på ursprungsbefolkningens brist på förnuft, något som bestraffades med förnekandet av rättigheter och andra friheter.

Europas rasistiska ideologier framställde den vita rasen som överlägsen och mer civiliserad än andra raser. Rasister som Locke motiverade på så vis beslagtagandet av ursprungsbefolkningarnas land och resurser och menade att europeiska kolonisatörer hade rätt, och till och med en gudagiven skyldighet, att förtrycka andra.

»Kopplingen mellan rättigheter och vithet har kvarstått under hela utvecklingen av globala rättigheter.«

Kopplingen mellan rättigheter och vithet har kvarstått under hela utvecklingen av globala rättigheter. Efter det blodiga andra världskriget som utlöstes i Europa grundades FN för att facilitera internationellt samarbete.

Ändå utarbetades den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna – det internationella rättesnöret för frihet och jämlikhet – till övervägande del av vita män. Män som debatterade internationell lag inom ramen för Lockes idéer om naturliga rättigheter.

Resultatet blev »obestridliga« rättigheter – som ändå verkar kunna nekas vissa grupper, såsom migranter, queera, fattiga, personer i behov av abort, osv. Detta på liknande vis som hur ursprungsfolk kunde förlora sina »gudagivna« rättigheter.

Resterande delar av världen – som på betydande sätt bidragit till nazismens nederlag – lämnades utanför detta viktiga samtal. Faktum är att afrikaner vid denna tidpunkt fortfarande kämpade mot apartheid och den kolonialism som kodifierats i och med Berlinkonferensen 1884, då europeiska män beslutat över afrikaners öde – utan att ta deras röst i beaktande.

Tanken om den vita civilisationens överlägsenhet innebar också ett nedvärderande och förnedrande av kulturer med mer flytande förståelse för genus, kön och sexualitet. Genom våld påtvingade européer kristendomen som den enda civiliserade religionen och vägen till frälsning för ursprungsfolk. I vissa kolonialstater importerades homofobiska lagar från den europeiska metropolen, lagar som sedan levt kvar även då självständighet utropats.

I dag fungerar kristendomen fortfarande som ett avgörande och resursrikt verktyg för vit maktutövning. De senaste åren har till exempel nordamerikanska evangelister använt sin makt för att påverka suveräna nationers politik och lagar, som i fallet med Ugandas »Kill the Gays« lagförslag eller Ghanas »Hate«-proposition. I vad som tycks som ett hån mot ursprungsbefolkningar som blivit bestulna sina queera rättigheter och friheter, äger numera den regnbågsviftande liberala västvärlden det globala narrativet om queerness och kampen för hbtqi-rättigheter.

För queera afrikanska flyktingar som söker skydd i väst liknar detta hån snarast en levande mardröm, då de tvingas hantera den systemiska ineffektiviteten hos humanitära organisationer som UNHCR. Hbtqia+-flyktingar vid UNHCR:s flyktingläger Kakuma i Kenya har i åratal vädjat om att bli omplacerade på grund av bristande säkerhet, efter att konsekvent och våldsamt ha trakasserats av andra flyktingar och lokalbefolkningar.

UNHCR vägrar dock att bemöta queerfobi och särskilt transfobi med det allvar som krävs. År 2021 miste den ugandiske flyktingen Trinidad Chriton livet efter en mordbrand riktad mot flyktinglägrets queera befolkning. Att gömma rasideologier som främjar vithet bakom fanorna för internationellt samarbete är ytterligare en taktik. Diskrimineringen av individer med olika könsidentiteter är exempelvis uppenbar vid hyllade internationella evenemang som OS.

»När högerextrema ideologier utmanas litar vita etnostater ofta på rättsväsendet för att ytterligare legitimera förtryck och orättvisor.«

När högerextrema ideologier utmanas litar vita etnostater ofta på rättsväsendet för att ytterligare legitimera förtryck och orättvisor. Detta är tydligt vad gäller den pågående attacken mot transrättigheter i väst. USA:s högsta domstols beslut att upphäva Roe mot Wade, som etablerade den konstitutionella rätten till abort, är bara ytterligare ett exempel på hur opålitligt rättighetssystemet kan vara för människor med olika könsidentiteter.

Detta beslut kommer att få imperialistiska och internationella konsekvenser för USA:s politik och utvecklingsfinansiering kring sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Det kommer att försvåra arbetet för fri abort globalt sett och uppmuntra amerikanska och europeiska anti-abortgrupper i den globala södern.

Sophia G och Nathan Y är amerikanska advokater som försvarar flyktingar och migranter som blir kriminaliserade av samhället. De är inte ensamma om att betona att lag och rättigheter inte är neutrala begrepp.

De vill istället att rättsväsendet ska förstås som ett fientligt verktyg, som är »utformat för att befästa de maktförhållanden som redan existerar i våra rasistiska, kapitalistiska och patriarkala samhällen «. De båda advokaterna ser domstolar som »platser där kamper utspelar sig« och betonar att rättigheter i första hand beviljas när dess mottagare kan absorberas i vithetens dominerande maktstrukturer utan att rubba dess hegemoniska makt.

»Det är därför nödvändigt att främja solidaritet bland koloniserade människor i världen och etablera revolutionära allianser i den globala södern«

Hierarki och utanförskap är inbyggda drag i det västerländska rättighetssystemet. För att motverka den koloniala aspekten är det därför nödvändigt att främja solidaritet bland koloniserade människor i världen och etablera revolutionära allianser i den globala södern. En total återgång till urbefolkningars sociopolitiska liv innan den europeiska kolonialismen är inte möjlig, eller ens nödvändig, men det är viktigt för urbefolkningar att vägra inkluderas i ett system som bygger på och vidmakthåller (deras) utanförskap.

Den större delen av världen skulle ha stor nytta av värdiga alternativ till det internationella kapitalistiska systemet och dess symboler. Att först föreställa sig bättre världar är avgörande för att sedan kunna skapa dem och inkluderande, inhemska filosofier är viktiga portaler till dessa världar.

Kapitalismen har gång på gång visat sig oförmögen att ta hand om, stödja eller skydda utsatta grupper. Genom tiderna har förtryckta människor därför gjort motstånd mot den cis, hetero och patriarkala vitheten genom att hitta lösningar som kringgår det kapitalistiska systemet.

Många av dessa lösningar, oavsett om det varit meningen eller inte, faller inom ett alternativt ramverk likt det abolitionistiska som användes för att motverka slaveriet i Nordamerika. Transpersoner har öppnat trygghetsboenden när de nekats rätten till bostad. Traditionella doulor och häxdoktorer har tillhandahållit hälso- och sjukvård.

Frivilligorganisationer har hjälpt individer som hamnat i besvärliga rättsliga svårigheter. I ännu större skala etablerade svarta människor i Haiti en ny social ordning när de avskaffade det befintliga slavsystemet i början av 1800-talet. Som den första republiken bestående av fria, svarta människor hotade Haiti det europeiska slaveriets fundament och främjade befrielsen av den latinamerikanska regionen från europeisk kolonialism.

Som juridikprofessorn Anna Spain Bradley dock noterar: »Istället för att hyllas för dess betydelse för mänskliga rättigheter, utelämnas den haitiska revolutionen ofta från folkrättens historia«.

Trots de framsteg som arbetet med mänskliga rättigheter har inneburit globalt, bör rättigheter aldrig ses som en förutsättning för mänsklig värdighet, jämlikhet och frihet, eller ens internationell utveckling. I slutändan är avskaffandet av det invecklade härskande system som bygger på vithet vägen till befrielse för världens folk.

Namupa Shivute är frilansskribent bosatt i Namibia

Översättning Corinne Platten

Läs även: OS-regler i koloniala spår av Namupa Shivute