Sex som frihet och förtryck
I inledningen av ”Between 2 Fires” kommer en berusad man hem i ett fyllefattigt, gråkallt polskt område i Vitryssland. En kvinna sover i sängen i sovrummet, håller sin tioåriga dotter i handen. Mannen lägger sig bakom kvinnan, fumlar upp byxorna och knullar henne. Kvinnan låter tyst det ske. Dottern öppnar ögonen, stirrar in i kameran. Så här har hon och hennes mamma det för att ha ett hem.
››Min mor, som bodde i Polen under andra världskriget, har berättat att folk ofta hade sex efter bombattacker, det spelade nästan ingen roll med vem.‹‹
En dag möter mamma Marta den lokala maffiakillen i porten. Han ler. Hon rusar upp i lägenheten, där sambon sitter med en stor sedelrulle och urdruckna vodkaglas. I sovrummet hittar hon dottern Ania som gråter och berättar att maffiakillen har känt på henne överallt.
Marta och Ania flyr, och kommer till en flyktingförläggning i norra Sverige. Marta möter Ali från Algeriet, vars familj mördats av regimen där. När han vill ha sex kämpar Marta emot, samtidigt som hon behöver närheten. Kroppen slåss med sig själv, armarna och benen sluter sig krampande. När Ali säger att de inte behöver göra det är det som att kroppen öppnas för Marta. De älskar i ett rasande rus. I alla ställningar de kan komma på.
Marta får en lägenhet, dottern en plats i skolan och de börjar hoppas. När Ania inser att de inte kommer att få stanna proppar hon i sig tabletter och hamnar på sjukhus. Ali kommer dit och säger åt den apatiska Marta att hon måste kämpa för sig och sin dotter. Marta säger: ”Knulla mig!” De har våldsamt samlag på sjukhustoaletten.
Scenen har redan väckt reaktioner. Bland annat tyckte filmtidningen Cinema att den blev för mycket. Långfilmsdebuterande manusförfattaren och regissören Agnieszka Lukasiak förstår inte kritiken.
››Lukasiak menar att filmen också handlar om hur unga kvinnor, som inte har något annat, kan använda sex som en handelsvara för sin överlevnad.‹‹
– Det är en känd mänsklig mekanism i väldigt pressade situationer, säger hon. Min mor och min farfar, som bodde i Polen under andra världskriget, har berättat att folk ofta hade sex efter bombattacker, det spelade nästan ingen roll med vem.
– Det är ett sätt att driva sig ur chock, att få närhet, att känna att man lever. En del blir jätteupprörda av den här scenen, säger att allt är fantastiskt utom den och andra säger tvärtom: den gör att filmen blir på riktigt.
Till slut står Marta inför valet att skickas tillbaka till Vitryssland med Ania eller att tvingas gifta sig med en ensam, äldre svensk man. Agnieszka Lukasiak menar att filmen också handlar om hur unga kvinnor, som inte har något annat, kan använda sex som en handelsvara för sin överlevnad. Och att den svenska integrationspolitiken skapar ett helvete där människor i åratal får leva med att när som helst kunna skickas iväg. Att det skapar ett trauma där sex ibland är enda sättet att fly undan stunden och agera ut den extrema stressen.
Filmen kan uppfattas som en kritik mot den svenska integrationspolitiken, politikerna och tjänstemännen. Men det är svenskarna i allmänhet Agnieszka Lukasiak vill åt. Hon kom själv till Sverige som flykting från Polen när hon var åtta år. Idag bor hon här och utomlands, men säger att det inte finns något annat hem för henne än Sverige. Trots att hon känner sig som en utlänning redan när hon kommer till Arlanda. Att svenskar skapar ett avstånd till människor som inte är födda här. Att en vän från Polen inte ens kan köpa skor efter nästan trettio år i Sverige. Han orkar inte öppna munnen och på bruten svenska fråga vad de kostar och känna den där skiftningen i skoförsäljarens blick och röst.
– Jag hoppas att filmen kan bidra till att Sverige gör något åt sitt gigantiska integrationsproblem. Att min vän ska kunna köpa skor.
Victor Estby
Bild: Sonet film
