Samtidigt som diskussionen om sexualitet är mer aktiv än någonsin märks just nu en backlash i debatten. Det kan bli en tung vår, om inte vindarna vänder.
Mars är en lång månad, heter en diktsamling av Karin Bellman som kom ut för några år sedan. Och ska man döma av hur tungt det mediala sexualpolitiska året 2011 har börjat, kommer det att bli ett långt sådant. Det finns många exempel.
I Aftonbladet har den självutnämnda feministen Elise Claeson slagit ett slag för vikten av att kvinnan – med ett underförstått stort K – vårdar ”sitt erotiska kapital, som är en – viktig del i hennes kvinnomakt”. Det vill säga börjar klä sig som sitt kön och slutar upp att vantolka feminismen och ”skydda patriarkatet” genom att förneka den kvinnliga urkraften.
››Det vore lätt att avfärda såväl Roland Poirier Martinsson, Elise Claeson, Julian Assange och de andra som individuella knäppgökar.‹‹
Från Storbritannien hörs Julian Assange och hans följeslagare ropa att Sverige är ett feminismens Saudiarabien och ett ”getingbo av revolutionär feminism”.
FN har skapat en ny enhet för jämställdhet och stärkande av kvinnors rättigheter, UN Women. UN Women invigdes med pompa och ståt och leds av Chiles förra president Michelle Bachelet – men saknar i dagsläget tillräcklig finansiering för att kunna göra just något alls enligt IPS News, och dess chanser till verklig förändring ifrågasätts av organisationer som Oxfam, eftersom enheten saknar kännedom om kvinnors egentliga villkor från sitt redan utmålade elfenbenstorn.
Samtidigt har UR:s och RFSU:s sex- och samlevnadsfilm Sex på kartan lockat fram rasistiska folkhemsvrål på grund av att den ena (tecknade!) karaktären är mer uppenbart icke-vit än den andra. Timbrokonservatismens överstepräst Roland Poirier Martinsson å sin sida rasar över att RFSU och UR försöker ta ifrån honom rätten att som förälder bestämma huruvida barn och ungdomar ska få tillgång till kunskap om sina egna kroppar, och hävdar att filmen är ”statlig sexpropaganda”.
Det vore lätt att avfärda såväl Roland Poirier Martinsson, Elise Claeson, Julian Assange som individuella knäppgökar, om det inte vore för att de samtidigt alla är en del av den misogynt moralkonservativa – och samtidigt individ-liberala – rörelse som nu verkar svepa fram i samma hastighet som de nyfascistiska extremhögerpartier som trängs i de europeiska parlamenten. Samtidigt som det etablerade samhället, likt FN-kolossen, står vid sidan om och tittar på.
Anna Hellgren, frilansjournalist och Ottarkrönikör
Bild: Gaelx/Flickr
Läs mer
IPS News om Un Women: UN Women Celebrates Launch as Leading Player in Gender Equality (ipsnews.net)
Stoppa statlig sexpropaganda (Roland Poirier Martinsson på st.nu)
Kvinnor vill klä sig som kvinnor (Elise Claeson på aftonbladet.se)
