Transmän exkluderas från kallelse till cellprovtagning

I dag kallas alla med kvinnligt personnummer, över 23 år, till cellprov. Genom att ta ett prov från slidan kan hpv-virus och cellförändringar som kan leda till livmoderhalscancer upptäckas tidigt. Men en grupp som faller utanför systemet är transpersoner. Om du har ett manligt personnummer och en livmoder måste du själv kontakta vården.

Amerikanska läkaren och forskaren Molly Moravek är expert på fertilitet och transvård. När hon besöker Sverige för att föreläsa på en konferens pekar hon ut bristerna med det svenska systemet för kallelser till cellprovtagning.

– Det är ett enormt problem. Man borde inte exkludera en population från screening utifrån könsidentitet. Riskfaktorerna för cancer finns fortfarande, om de har penetrerande sex, säger hon.

»Man lägger ett orimligt ansvar på mig som patient, att komma ihåg att jag ska gå på en undersökning om tre år.«
_{Frank Berglund}

Frank Berglund bytte juridiskt kön för 12 år sedan och minns att cellprovtagning var en av sakerna han fick information om att han behövde ordna med. När han själv kontaktade en gynekolog för att göra cellprov frågade han om han kunde få en kallelse till nästa provtid. Svaret var att transmän behöver hålla koll på det själva.

– Man lägger ett orimligt ansvar på mig som patient, att komma ihåg att jag ska gå på en undersökning om tre år.

Eftersom andra svenskar inte själva behöver hålla koll på när cellprovet ska göras tycker han inte att han och andra som har ändrat juridiskt kön, heller ska behöva det. För transpersoner kan det till och med vara ännu viktigare.

– Det finns extra barriärer för transpersoner att söka sig till gynekologisk vård. Man är rädd för att bli dåligt bemött.

I dag finns riktlinjer för hur testen kan göras på ett inkluderande sätt, enligt Frank Berglund som jobbar med sexualupplysning på RFSU och tidigare på RFSL. Gynekologer ska undvika ett »könat« språk och vara noggranna med att få patientens samtycke under undersökningens olika moment.

Man kan också behöva smärtstillande eftersom testosteron, som många tar, gör att kroppen kan bli skörare inuti och cellprovet mer smärtsamt.

Han lyfter också att ett inkluderande kallelsesystem skulle ge samhällsvinster eftersom fler cellförändringar och potentiella cancerfall skulle kunna upptäckas tidigt.

Lösningen just nu är att regioner skapar egna rutiner för att kalla transpersoner. I Frank Berglunds hemregion Stockholm har det inte fungerat, tycker han. Därför har han anmält mottagningen som ansvarar för cellprovtagning av transmän till Diskrimineringsombudsmannen, DO, som inlett en process. För ett år sedan fälldes Region Skåne av DO för diskriminering i en liknande situation.

Men enskilda regioners speciallösningar löser inte den stora frågan om automatiska kallelser. Elin Ljungqvist är nationell screeningsamordnare för Regionala Cancercentrum i Samverkan, som ansvarar för systemet. De jobbar med en så kallad »optional in-lösning«, för att transmän ska kunna välja att ingå i systemet och ska inom ramen för ett EU-projekt ta fram en pilot.

– Systemet innebär att man fyller i att man vill bli kallad och godkänner att uppgifterna hanteras och kopplas till den tekniska lösningen.

»Inte före 2028 kan vi ha en teknisk lösning.«
_{Elin Ljungqvist, screeningsamordnare.}

Så fungerar det redan i dag i Nederländerna och enligt Elin Ljungqvist har det varit lyckat. En stor skillnad mellan Sverige och Nederländerna är landet infört ett tredje kön, vilket kan underlätta juridiskt och tekniskt. Vad som är möjligt inom svensk lagstiftning undersöks fortfarande.

När kan en lösning för att transmän kallas automatiskt vara klar?

– Det är inte lätt att svara på just nu med tanke på att vi gör en annan stor ombyggnation av systemet nu. Inte före 2028 kan vi ha en teknisk lösning.

Om ett organregister, som amerikanska Molly Moravek föreslår, är en väg att gå för Sverige kan Elin Ljungqvist inte svara på. Frank Berglund är positiv.

– Jag har inget emot det. Men det behöver finnas en medvetenhet om att alla i ett sådant register inte är kvinnor och det är svårt att föreställa sig i en svensk kontext, där så mycket utgår från personnummer, som är könade.

Helena Björk