Föda för nationen

De senaste två åren har Simone och Malcolm Collins, ett amerikanskt par som gör podcast, skrivit flera böcker och driver något de kallar The Pronatalist Foundation, blivit ansiktena utåt för den högerkonservativa rörelse som vill befolka världen med sin egen avkomma. Du känner igen dem på deras flamboyanta glasögonbågar och på Simones Amish-anstrukna klädsel.

När reportern Jenny Kleeman från The Guardian följde paret 2024, skildrade hon hur Malcolm Collins slog sin son på en restaurang, och den negativa uppmärksamheten det skapade gjorde dem kända för en större publik.

Pronatalisterna oroar sig för en »befolkningskollaps« – sjunkande födelsetal i västvärlden. Rörelsen pekar på att orsakerna till det minskade barnafödandet är sådant som kvinnlig frigörelse, progressiva ideologier (»woke«), och kultur som inte »värnar kärnfamiljen«.

Pronatalismens predikanter målar upp en bild av en modern och banbrytande politisk strömning, men idéer om att det borde födas fler barn är långt ifrån nya.

»I rörelsen finns en kraftig lutning mot både konventionella vit makt-miljöer och mer kryptiska fascistiska subkulturer.«

Nandita Bajaj, lektor på Antioch University och verksamhetschef på organisationen Population Balance, skriver att pronatalismen som idé i själva verket är 5 000 år gammal och »institutionaliserades av män som ledde tidiga stater och imperier« som »försökte befästa sin makt genom befolkningstillväxt«.

I modern tid har detta ofta skett genom politiska incitament och förbud. I ett försök att höja födslotalen kriminaliserade till exempel Sovjetunionen abort 1936. I samma lag försvårades skilsmässoprocessen, och ett bidrag utlystes till de som skaffade flera barn. Under en kort tid var det effektivt, födslotalen ökade och aborterna minskade. Men då de ryska kvinnorna fortfarande var fattiga, samtidigt som många av dem arbetade heltid var ökningen endast tillfällig, och i och med andra världskrigets början minskade födelsetalen igen.

Att den nutida pronatalismen med namn som techmiljardären Elon Musk i spetsen fått sola sig i de mediala strålkastarna de senaste åren är något paradoxalt. Tvärtemot den bild som till exempel makarna Collins vill frammana, så är det just högerextremismen som är rörelsens ideologiska hemvist. I rörelsen finns en kraftig lutning mot både konventionella vit makt-miljöer och mer kryptiska fascistiska subkulturer.

»Talarna på konferensen vände sig emot skilsmässa, arbetande kvinnor, emot den amerikanska medborgarrättslagen, emot »wokeness«, och sjunkande genetisk kvalitet.«

Bland talarna på årets pronatalist-konferens Natal Conference, som hölls första gången 2023, märks grundaren Kevin Dolan, en konservativ mormonsk sexbarnsfar som förlorade sitt jobb 2021 när antifascistiska mormoner drog uppmärksamhet till tweets som han skrivit där han erkände sig tillhöra den högerextrema religiösa Deseret Nationalist-rörelsen.

Även Charles Cornish-Dale, på nätet känd som »Raw Egg Nantionalist«, en ytterhögerinfluencer och konspirationsteoretiker som driver en tidning som riktar sig till vita unga män och vars huvudsakliga problemformulering är »den avtagande manligheten i USA och Europa under attack av ondskefulla krafter«, talade på konferensen.

Det gjorde även Jack Posobiec, en politisk aktivist som står nära Donald Trump och som gjort sig känd för att referera till »1488«, alltså det nazistiska motto som kallas »de 14 orden« och Hitlers initialer. Talarna på konferensen vände sig emot skilsmässa, arbetande kvinnor, emot den amerikanska medborgarrättslagen, emot »wokeness«, och sjunkande genetisk kvalitet. Den brittiska extremhöger-youtubern Carl Benjamin, bättre känd som »Sargon of Akkad« tog ställning mot prideflaggor i skolorna.

»Ideologins fokus är västerländska kulturer och, underförstått eller uttalat, vita människor.«

Världens befolkning ökar med ungefär 83 miljoner människor varje år. Människan är långt ifrån utrotningshotad. Men pronatalismen oroar sig för vilka människor som skaffar barn, och i vilka länder. Ideologins fokus är västerländska kulturer och, underförstått eller uttalat, vita människor.

Så hur påverkas rätten till din kropp i ett hypotetiskt pronataliskt samhälle? Det beror på vems kropp det är.

Pronatalisterna är väldigt fokuserade på högt IQ, embryoselektion och på vilka mänskliga kvaliteter som är önskvärda eller icke önskvärda. För de kvinnor som enligt pronatalismen borde föda flera barn är det möjligt att det skulle finnas ekonomiska fördelar. Dock är pronatalismen mer inriktad på kultur än ekonomi, och exakt hur sådana incitament skulle se ut är oklart.

Med tanke på vilka som är drivande inom pronatalismen är det högst troligt att vissa grupper av kvinnor väljs bort från vilka som är de som ska föda fler barn. Historiskt sett har de som valts bort ofta varit minoriteter. Reproduktiv rättvisa, det intersektionella ramverket för reproduktionspolitik, försvarar den mänskliga rätten till kroppslig autonomi – vare sig man väljer att skaffa barn eller inte. Anledningen till att den rörelsen uppstod och formulerar sig på det sättet, är för att vita feminister ofta blundat inför andra reproduktiva frågor än rätten till abort. Till exempel rätten att inte bli tvångssteriliserad eller rätten att få behålla sina barn, rättigheter som kvinnor i minoritetsposition ofta exkluderats från.

»Pronationalistiska handlingsprogram bestämmer vem som får bli förälder, och vem som systematiskt förnekas rätten att fatta beslut om sin egen kropp«

I en artikel i Ms. Magazine i oktober i år kritiserar Jallicia A. Jolly, Sydney Curtis och Nicole Sessions pronatalismen för att ytterst handla om makt. »Pronationalistiska handlingsprogram bestämmer vem som får bli förälder, och vem som systematiskt förnekas rätten att fatta beslut om sin egen kropp – speciellt när den kroppen är svart, feminin, fattig, queer, funktionshindrad eller papperslös«, skriver de.

Pronatalismen förhåller sig svävande till hur deras drömsamhälle exakt ser ut. Makarna Collins leder gärna bort uppmärksamheten från sina högerextrema kollegor, och menar att det är Silicon Valley och techutvecklingen som är motorn i pronatalismen. De har valt ut embryon med egenskaper de anser önskvärda via genetisk profilering.

Men om man gräver lite i pronatalism-anhängarnas åsikter finner man politiska åtgärder som försvårad eller avskaffad skilsmässa, minskad tillgång till abort, färre kvinnor i arbetslivet och starkare traditionella könsroller. Med andra ord, sådant som konservativa och högerextrema rörelser har drömt om i alla tider. Med medias hjälp har den pronatalistiska rörelsen lyckats marknadsföra sig som en ny spännande strömning, men idéerna bakom är allt annat än nya, allt annat än obeprövade, och lika dystopiskt rysliga som alltid.

Text Tomas Hemstad, frilansjournalist

Bild Kristian Ingers