Sexualpolitiken efter Tidö

Individualiserad föräldraförsäkring, högre löner i kvinnodominerade yrken, feministisk utrikespolitik, ökade anslag till kvinnojourer, generös asylpolitik och rätt till familjeåterförening, stärkta hbtqi-rättigheter, en progressiv klimatpolitik och utökad diskrimineringslagstiftning.

I sina partiprogram och i interna processer driver oppositionspartierna S, MP, C och V många frågor som de väljare som är för jämställdhet och mänskliga rättigheter önskar sig.

Men när politikerna pratar till den breda befolkningen så är det desto tystare om sexualpolitiska frågor. Det är bilden som tre opinionsbildare till vänster förmedlar till Ottar inför valrörelsen, och ett eventuellt regeringsskifte i höst.

– Jag önskar att man visar mod att säga vad man tycker. Många politiker har otroligt bra åsikter, men det finns en rädsla för Sverigedemokraterna, säger Henrik Jalalian, som är ledarskribent på Dagens ETC, och definierar sig som politiskt rödgrön.

»Att någon skulle prioritera sexualpolitiska frågor över de breda välfärdsfrågorna – det tror jag inte.«

_{Silvia Kakembo}

Hårdnande konkurrens om de ekonomiska medlen påverkar också vad politikerna pratar om, menar Silvia Kakembo, ledarskribent och vice vd för progressiva Arenagruppen – och medlem i Socialdemokraterna. Samhällsbehoven sträcker sig från höjda löner i äldreomsorgen till klimatanpassning av fastigheter och upprustning av elnäten.

– Att någon skulle prioritera sexualpolitiska frågor över de breda välfärdsfrågorna – det tror jag inte.

En bild av det vänsterliberala samhället som totalt utspårat har fått mer och mer fäste de senaste åren. Det har gjort att den politiska nojan har växt. Ursprungligen tecknad av en allians av högerextrema partier, populistiska världsledare och en global antigenderrörelse – som i sitt kulturkrigande gjort transpersoner till den yttersta symbolen för förfallet.

»Det är ostrategiskt att framstå som woke.«

_{Signe Krantz}

Signe Krantz, ledarskribent för bland annat Aftonbladet och tidigare förbundsordförande för organisationen Transammans, ser att även de som inte håller med, har börjat förhålla sig till ytterhögerns syn på transpersoner.

– Min farhåga är att man kommer att tycka att det är ostrategiskt att framstå som »woke«. Man är rädd för anklagelser om att bedriva identitetspolitik bara man nämner hbtqi, säger Signe Krantz.

Men – att inte ta debatten innebär att lämna walkover till KD och SD, tror hon. Då spelar det ingen roll om man gör bra saker på departement och i utredningsarbete.

Mandatperioden som nu går mot sitt slut har skakat om på det sexual- och familjepolitiska området. Men vad har egentligen hänt sedan Ulf Kristerssons regering tillträdde den 17 oktober 2022 – för att genomföra det 200 förslag långa Tidöavtalet. Här är några påminnelser:

• Det började med en hätsk debatt om drag-queens som läste sagor för barn. Sverigedemokraten Björn Söder gick i taket över sagostunderna på biblioteket i Osby och tyckte att föräldrar som tog dit sina barn borde orosanmälas till socialtjänsten. Partiledaren Jimmie Åkesson klev in i debatten med åsikten att Drag story hour inte borde skattefinansieras, och fick mothugg om att politiker inte ska styra kulturen.

• Tillståndsplikt och nya regler för skyddade boenden som infördes 1 april 2024 väckte stor oro från kvinnojoursrörelsen. Ideellt drivna boenden befarades slås ut av krav på till exempel skalskydd och bemanning – men inte på kunskap om mäns våld mot kvinnor. Hittills rapporteras 37 boenden som drivs av kvinnojourer ha lagts ned.

• Förslaget att stryka sexualitet, samtycke och relationer på flera ställen i läroplanen beskrevs av RFSU när det kom 2025 som »den största attacken på sexualundervisningen i modern tid«. Riksdagen väntas fatta beslut om de nya läroplanerna vid en omröstning i juni.

• Det internationella biståndet dras ned i hela västvärlden och under 2025 skedde det stora raset. Sverige har även slopat sin finansiering av kärnstödet till FN-organet Unaids.

Men det finns också Tidö-reformer i positiv sexual- och familjepolitisk riktning. Ofrivilligt barnlösa ska få dubbelt så många IVF-försök i samband med årets vårändringsbudget. En ny abortlag har lagts fram som bland annat innebär att kravet på att endast läkare får utföra aborter släpps, så att även barnmorskor kan utföra dem. Rätten till abort ska också skrivas in i grundlagen.

De fyra partierna i opposition: Centerpartiet, Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har ännu inte gett något gemensamt besked om hur de ska samarbeta om de vinner valet.

Ottar har pratat med flera olika partiföreträdare som ger uttryck för det engagemang som ledarskribenterna tror och hoppas finns där.

Men på en punkt skiljer de sig åt: Migrationspolitiken, som är en vattendelare.

De så kallande tonårsutvisningarna – där barn kan utvisas själva, som etablerats av Tidöregeringen, har fått stor uppmärksamhet. En av förklaringarna till tonårsutvisningarna är att »särskilt ömmande omständigheter« togs bort som grund för uppehållstillstånd i december 2023. Socialdemokraterna röstade för detta, och har inte lagt några förslag om att ändra på det. C, MP och V däremot vill återinföra särskilt ömmande skäl.

Anna Lasses (C), riksdagsledamot och biståndspolitisk talesperson, tror dock att partierna kan enas.

– Det tror jag. Jag vet att S håller emot, men den frågan tror jag inte ska vara något problem att enas kring.

När det kommer till biståndspolitiken vill alla fyra partier tillbaka till att en procent av bruttonationalinkomsten, BNI, ska gå till internationellt bistånd. Det så kallade enprocentsmålet gällde länge men togs bort av Kristersson-regeringen 2022.

Det kräver en succesiv upptrappning över flera år, från nuvarande 0,7 procent, enligt Linnéa Wickman (S), riksdagsledamot och vice ordförande i riksdagens tvärpolitiska SRHR-nätverk. Hon ser Sverige som en global ledare i SRHR-politiken.

– EU är det viktigaste sammanhanget. När nästa långtidsbudget formas behöver Sverige driva frågorna där. I FN pågår en diskussion om att slå ihop UN women och befolkningsfonden UNFPA när hela organisation ses över, där behöver Sverige vara en stark röst för att mandatet för att jobba med jämställdhet och SRHR inte försvagas.

Socialdemokraterna vill att jämställdhetsperspektivet ska ingå i alla delar av biståndet. SRHR ska »prioriteras«, men hur stor andel som ska öronmärkas till frågorna, har Linnéa Wickman inget svar på. Miljöpartiet har inte heller någon specifik siffra, men vill att SRHR-biståndet ska »stärkas«. Vänsterpartiet vill avsätta tio procent till SRHR och Centerpartiet uppger en ungefärlig andel på »minst« tio procent.

Partiernas inställning till den omdiskuterade könstillhörighetslagen som började gälla i juli 2025 är att den ska ligga fast – för nu. C, MP och V vill se självbestämmande som innebär att kravet på tillstånd från vården för att byta juridiskt kön helt slopas. Inom S uppstod en splittring om lagen inför omröstningen våren 2025, men till Ottar säger Diana Ghafour, förbundsordförande för HBTQ+Socialdemokraterna, att partiet också vill se en lag byggd på självbestämmande.

När det gäller ifrågasättande och attacker mot transpersoner så verkar partiföreträdarna ha en svag tro på sin förmåga att motverka utvecklingen. De vill inte spela med i högerns kulturkrig, svarar flera av dem. Ulrika Westerlund (MP), talesperson för rättspolitik och hbtqi-frågor, beskriver att partiet gjort avvägningar från fall till fall om när de ska delta i debatten.

– Man tjänar inte på att springa på varje boll när det hela tiden diskuteras medialt. Det kan leda till mer utsatthet för transpersoner. Det är svårt att säga att det finns en enda strategi som alltid fungerar.

»En fråga som partierna är eniga om är behovet av bra sexualundervisning.«

En fråga som partierna är eniga om är behovet av bra sexualundervisning. Förändringarna i läroplanen som föreslås är fel väg, när framför allt pojkar har en mer negativ syn på hbtqi-personer, jämfört med för tio år sedan.

– Är vi i regeringsställning så kommer vi att använda vår position för att ändra på det, säger Andreas Lennkvist Manriquez (V).

För två år sedan kom en lagändring som fick följden att ideella kvinnojourer tvingades stänga skyddade boenden. Andreas Lennkvist Manriquez menar att kvinnojourerna måste få resurser för att göra sitt arbete – både från stat och kommuner. Miljöpartiet tycker att både lagen och Socialstyrelsens riktlinjer behöver ses över för att säkerställa att de är ändamålsenliga. Centerpartiet vill införa en »ventil« för att tillståndskraven inte ska slå ut kvinnojourernas boenden. Även Socialdemokraterna vill se över lagstiftningen och har föreslagit 100 miljoner kronor extra till det.

»Hur kan vi öka friheten för till exempel föräldrar, tornedalingar och människor i behov av personlig assistans.«

_{Silvia Kakembo}

Med dryga tre månader kvar till valet har oppositionen vind i opinionsseglen. Silvia Kakembo, vice vd för progressiva Arenagruppen, drömmer om politiker med visioner som målar upp en framtidsbild. I väntan på den uppmanar hon partierna att inta ett helikopterperspektiv i politiken för jämställdhet, minoriteter och familj- och sexualitetsfrågor.

– Hur kan vi öka friheten för till exempel föräldrar, tornedalingar och människor i behov av personlig assistans – de frågorna borde vara ens instinkt om man är en politiker som vill skapa mer jämlikhet. Den andra instinkten borde vara att, om man delar in personer i kategorier, hur kan spelplanen bli så jämn som möjligt?

C, MP, S och V borde kunna enas i det hon kallar för pennstrecksfrågor, det som handlar om värderingar.

– Det svåra är det som kostar mycket pengar, för att det är lite krisläge.

Text Helena Björk är frilansjournalist.

Illustration Team Hawaii