_MG_3100.jpg

Foto: Sandra Qvist

Gärna familj – men först en rejäl arbetslinje

Svensk familjepolitik går på export. Men hur ser det egentligen ut för verklighetens folk efter sex år med Alliansen? Ottar tar sig en titt på vårdnadsbidrag, föräldrapeng och fattiga barn.

Den första kullen som vuxit upp helt i ett Sverige styrt av den borgerliga alliansregeringen har kommit upp i skolåldern. Den som föddes 2006 började nollan nu i höst. Fem reformer har hunnit genomföras inom det familjepolitiska området under denna tid. Det gäller möjligheten för kommunerna att införa vårdnadsbidrag, RUT-avdraget, barnomsorgspeng, jämställdhetsbonus vid uttag av föräldrapenning och rätt till förskolaplats från tre års ålder. Ytterligare ett par frågor har varit uppe på bordet. Insemination av ensamstående kvinnor, steriliseringstvånget vid könskorrigering och rätten till barnomsorg kvälls- och nattetid.

»Någon dominerande fråga har familjepolitiken inte varit. De två senaste mandatperioderna har de familjepolitiska målen i hög grad underordnats arbetslinjen«

Men någon dominerande fråga har familjepolitiken inte varit. De två senaste mandatperioderna har de familjepolitiska målen i hög grad underordnats arbetslinjen, menar Ann-Zofie Duvander, docent i sociologi vid Stockholms universitet. Sedan 1970-talet har tvåförsörjarmodellen, som syftar till att föräldrarna ska dela på både inkomstbringande och oavlönat arbete, dominerat svensk familjepolitik. 2010 skrev Duvander och kollegan Tommy Ferrarini en rapport om de dittills märkbara effekterna av Alliansens familjepolitik. Earner-carer model at the crossroads var titeln – ungefär »Ett vägval för tvåförsörjarmodellen«.

– Bortsett från vårdnadsbidraget, som ju är en politisk kompromiss, så är tvåförsörjarmodellen fortfarande stark. Den går i linje med arbetslinjen, så många som möjligt ska arbeta, säger Ann-Zofie Duvander nu.

Vårdnadsbidraget används främst av kvinnor med svag förankring på arbetsmarknaden, invandrade eller lågutbildade. Det gör bidraget inte bara till ett hot mot jämställdheten, utan i minst lika hög grad mot jämlikheten, enligt Ann-Zofie Duvander.
– Det kan vi se på fler sätt. Fler pappor tar ut föräldrapenning, men det gäller dem som befinner sig inom systemet.

Detta är ett utdrag ur Jenny Dambergs artikel. Läs hela texten i Ottar #4 2012.

Ur nummer: 

Lägg till ny kommentar

Ren text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Rader och stycken bryts automatiskt.
Bli medlem i rfsu

Prenumerera på Ottar!

Fyra nummer om året och en bok eller tygkasse för endast 160 kr!