Sexpionjär: Tiina Rosenberg
Queerteorins banérförare i Sverige är älskad, hatad och vet hur man eldar upp en publik. Läs sexpionjären ur Ottar #1 2012.
Jag vill inte vara jämställd med vita, medelålders, medelklassmän. Det är 2010 och tidskriften Bang har åttonde marsfirande på Södra teaterns Kägelbana i Stockholm, där Tiina Rosenberg håller ett bejublat brandtal. Det här uttalande kan låta som att hon skjuter sig själv i foten. Vill hon vara underordnad dessa män? Såklart inte. Det är snarare en undran över varför denna privilegiera- de massa ska målas upp som ett ideal. Varför sträva efter att vara jämställd med dem? Varför inte sträva efter något bättre? Varför nöja sig med att de erkänner kvinnors och hbtq-personers existens, behöver vi verkligen deras godkännande?
Rosenberg har talang för att röra om i grytan. Hon är i dag professor vid Centrum för genusvetenskap vid Lunds universitet, och disputerade inom teatervetenskap på Stockholms universitet med avhandlingen En regissörs estetik: Ludvig Josephson och den tidiga teater- regin. Hon var även en av dem som introducerade queerbegreppet i Sverige, ett begrepp som fungerar som ett sökarljus för att hitta och ifrågasätta heteronormativitet. Heteronormativitet är i sin tur en slags fanclub för oreflekterad heterosexualitet som utmålas som det självklara och enda alternativet – allt annat är avvikande. Heteronormativitet reproduceras ofta oreflekterat, därför är det himla bra att queerteorin har introducerats så att det finns verktyg för att uppmärksamma detta.
2005 var Tiina Rosenberg en av grundarna till till Feministiskt Initiativ (F!), som inför valet 2006 fick stå ut med en massiv smutskastning. Massmedia gottade sig i och eldade på partiets inre splittringar som skapa- des av styrelsemötenas olika politiska visioner. Den avhoppade Ebba Witt- Brattström gick ut i tv och hävdade att Tiina Rosenberg hade sagt att »kvinnor som har sex med män är könsförräda- re«, vilket den senare förnekar. »I min värld finns det inte ens några tydliga kön.« sade Tiina i en senare intervju.
Härvan kulminerade i en lusläsning av Tiina Rosenbergs bok Byxbegär där man upptäckte att några meningar som hämtats från en annan bok saknade hänvisning. Skulle humanistiska fakultetsnämnden börja granska resten av hennes forskning, skulle hon förlora sin professorstitel? Detta var alltså reella frågor. Men nej, det blev inte så. Rosenberg avgick – bland annat efter flera dödshot – som styrelseledamot för F! och lämnade även Stockholms universitet för dess motsvarighet i Lund. Men att döma av reaktionerna på hennes tal på Bangfesten 2010 skulle nog många skriva under på devisen: Tiina for president!
Text Linda Israelsson
Bild Catti Brandelius
