Den första ickebinära nobelprisvinnaren?
Anne Carsons författarskap skildrar det flytande könet, queert begär och jakten på ett tillstånd bortom kvinna och man. Att hon tilldelas Nobelpriset ger en ny generation unga queers möjlighet att spegla sig i en författare som i årtionden rört sig i gränslandet mellan kön, poesi och identitet, skriver Frank Berglund.
Jag läste Anne Carsons Röd självbiografi när den var nyöversatt till svenska 2009, och har sedan dess läst om den flera gånger och slukat allt hon har skrivit. I går tilldelades Anne Carson Nobelpriset i litteratur.
Röd självbiografi är en genreöverskridande roman som skildrar queert begär. Även den som tycker att poesi är svårt och lite läskigt bör ge den ett försök. Den beskriver hur det är att vara kött, att vara demon, att ha sex man både vill och inte vill ha.
Som det är med riktigt bra litteratur skapar Anne Carsons texter en djup känsla av att den handlar om mig. Även en gammal grekisk myt om en röd bög-demon kan, med rätt person vid pennan, beskriva hur det är att vara queer idag.
»Jag vill inte bara äta upp Anne Carsons ord. Jag vill också härma hennes könsuttryck.«
Jag vill inte bara äta upp Anne Carsons ord. Jag vill också härma hennes könsuttryck. På bilder, scenframträdanden och ett fåtal röda mattan-poseranden är Carson alltid så stilig. Grå page, skarpa glasögonbågar och kostym med slips. I flera intervjuer genom åren har hon resonerat kring kön, och sin egen identifikation med historiska homosexuella män som Oscar Wilde.
Vad jag sett använder Carson fortfarande hon som pronomen, men i en intervju i The Paris Review från 2004 broderar hon ut lite mer hur hon tänker kring sin egen könsidentitet. Hon resonerar kring att hon nog aldrig känt sig helt som en kvinna eller man (och att båda alternativen känns fel), och hur könsidentiteten varit flytande genom hennes liv. Att hon saknar ord för »the floating gender in which we would all like to rest«.
»Hon resonerar kring att hon nog aldrig känt sig helt som en kvinna eller man (och att båda alternativen känns fel).«
Jag är glad att nya generationer av unga queers kommer att hitta till hennes texter tack vare Nobelpriset. I dag finns det många ord för att vara ickebinär och könsöverskridande, och genom Carsons egna texter och översättningar av bland annat Sapfo kan fler normbrytande personer få ytterligare lager att spegla sig i.
Idag läser jag om hennes fantastiska dikt Stanzas, Sexes, Seductions, som på kortast möjliga sätt beskrivit hur könsdysfori känns:
My personal poetry is a failure.
I do not want to be a person.
I want to be unbearable.
Frank Berglund är sexualpolitiskt sakkunnig på RFSU
Bild Pressbild
