I Turkiet nekas kvinnor abort – trots att det är lagligt

– En sjuksköterska kom fram till mig och började visa hur jag skulle amma mitt barn utan att först fråga mig om någonting. Jag blev chockad. Jag ville inte bli mamma. När jag sa det blev alla tysta. Hela stämningen förändrades. Sedan strök de mig ur sjukhusets register.

Det berättar Derya. När hon nekades abort på det offentliga sjukhuset gick hon tillsammans med sin pojkvän till ett privat sjukhus. Även där fick hon avslag. Anledningen var att paret inte var gifta. Till slut fick hon kontakt med en privat klinik där hon kunde genomgå aborten.

I Turkiet är abort laglig på begäran fram till graviditetsvecka tio, förutsatt att det inte finns medicinska hinder. Trots det nekas många kvinnor i praktiken abort inom den lagliga tidsgränsen, på offentliga sjukhus.

Derya beskriver upplevelsen som traumatisk. Hon vill helst vill glömma det som hänt. När Ottar frågor om hon vill medverka under sitt riktiga namn svarar hon först ja. Men efter en stund kommer tvekan.

– Tänk om mina föräldrar råkar se mitt namn på internet.

Att bli gravid utanför äktenskapet kan vara förknippat med stort socialt stigma i Turkiet, och abort är en fråga som få vill prata öppet om.

I en artikel i den turkiska tidskriften Ekmek ve Gül berättar journalisten Elif Ekin Saltık om en gift kvinna i östra Turkiet som mötte en annan form av abortmotstånd. När hon sökte abort avböjde läkaren med hänvisning till sin religiösa övertygelse. En vecka senare kontaktade läkaren henne på nytt och erbjöd sig då att utföra aborten ändå, mot en stor summa pengar på en klinik utanför sjukhuset, och utan föregående medicinsk bedömning.

– De vill att kvinnan ska bära hela smärtan, medan sjukhuset slipper ta några risker, berättade kvinnan.

»Den politiska debatten kring frågan tog en dramatisk vändning i maj 2012, när Recep Tayyip Erdoğan beskrev abort som mord.«

Den begränsade tillgången till abort i Turkiet är dock inte ny. Den politiska debatten kring abortfrågan tog en dramatisk vändning i maj 2012, när den dåvarande premiärministern (numera presidenten) Recep Tayyip Erdoğan beskrev abort som mord i ett tal. Dagen därpå hävdade han att aborter och kejsarsnitt ingick i en »plan« för att hindra Turkiets befolkning från att växa.

Samma år försökte regeringen begränsa aborträtten genom ny lagstiftning där de ville förbjuda abort efter graviditetsvecka fyra. Efter omfattande protester backade regeringen. Men Erdoğans hårda linje mot abort upphörde inte. Han har fortsatt att beskriva abort som mord och fortsätter lyfta frågan om kvinnors låga barnafödande.

Enligt en rapport om abortvården i Turkiet, publicerad 2020 av Kadir Has-universitetets forskningscentrum för genus- och kvinnostudier, uppgav 185 av de offentliga sjukhus som forskarna kontaktade att de inte utförde aborter på begäran. Endast tio sjukhus gjorde aborter utan särskilda villkor.

Tugay är läkare och har arbetat inom den offentliga vården i 20 år. På grund av den ständiga kontrollen, både i yrkeslivet och privat, vill inte heller Tugay inte framträda med sitt fullständiga namn.

Han beskriver en situation där vårdpersonalen upplever ett starkt tryck och där de står under ständig kontroll. Samtidigt menar han att problemet inte enbart handlar om statliga påtryckningar. Även enskilda läkares religiösa övertygelser påverkar möjligheten att kunna få en abort.

– Abort på de statliga sjukhusen har successivt försvunnit. Det finns nästan inga sjukhus kvar som utför aborter. Och de som utför aborter kan utsättas för påtryckningar. Genom tillfälliga omplaceringar av vårdpersonal eller tätare skattekontroller försöker man försvåra möjligheten för patienter att få abort.

»Aborterna på de statliga sjukhusen har successivt försvunnit. Det finns nästan inga sjukhus kvar som utför aborter.«

Nermin jobbar som sjuksköterska. Hon beskriver hur kvinnor hänvisas bort från den offentliga vården.

– Vi utför inte aborter på begäran här. Om det gäller en anställd på sjukhuset kan vi göra det efter en förfrågan, men i annat fall hänvisar vi kvinnorna vidare och säger: »Staten tillåter det inte, ni får vända er till en privat klinik.«

Hon berättar också att vissa sjukhus uppger officiellt att de utför aborter, men ger patienten tid flera veckor framåt i tiden, så att det riskerar att bli försent att genomföra aborten inom lagens ramar.

Enligt turkisk lag är det tillåtet att avbryta en graviditet fram till slutet av graviditetsvecka tio. I praktiken kan vägen till en abort däremot vara betydligt längre – eller inte möjlig alls.

I stora städer som Istanbul, Izmir och Ankara har man generellt bättre möjligheter att få tillgång till abort än i andra delar av landet. Situationen är mer komplicerad i regioner där konservativa sociala och religiösa normer har ett starkare inflytande.

»Det var smutsigt där inne och det fanns blodfläckar på undersökningsbordet.«

Canan, som egentligen heter något annat, är 46 år gammal. Hon född och uppvuxen i en mindre stad i norra Turkiet där religiösa konservativa värderingar präglar stora delar av samhället. När hon blev gravid med en man som hon inte hade en relation med, visste hon att hon inte kunde föda barnet.

– Det går helt enkelt inte. Ingen skulle acceptera det, säger hon.

Canan bestämde sig för att göra abort, men kunde inte hitta någonstans där hon kunde få hjälp. Till slut sa en läkare att han kunde hjälpa henne.

– Jag trodde att det skulle vara någon slags klinik. Men när en man med en cigarett i handen öppnade dörren såg jag att det var en privat bostad. Det var smutsigt där inne och det fanns blodfläckar på undersökningsbordet.

Text Aylin Ünal

Bilder Istock, Alamy